torsdag 25 augusti 2016

Hur man äter mat - en guide av Brownie McHobgoblin


























(En parantes, Brownies nya smeknamn är hobgoblin på grund av denna texten som jag kom över. För beskrivningen stämmer in ganska så klockrent. Han är absolut "naked and very hairy with shaggy brown hair". Kanske inte jätteshaggy men man kan inte få allt här i världen).

Det finns väldigt många sätt man kan äta mat på. Det är ju ganska så väldigt självklart då det såklart beror på vad som ligger i skålen just för dagen. För allt som oftast är det någorlunda variation i alla fall (även om den förmodligen kunde varit ännu bättre men man kan som bekant inte alltid få allt här i världen).

Men för att ta några exempel, det är alltid bra att ha när man ska göra en tutorial. En dag så låg det sånadäringa färskfoderbollar i skålen. Och hur gör man för att bäst på ner dem i magen, säg? Enkelt, sväljer dem hela förstås. Jag menar, hur äter du köttbullar själv? (okej alla kanske inte äter så, men ändå..) Visst kanske det inte är det mest praktiska och visst kan det vara lite klurigt att få in en stor hundköttbulle när man har en så väldigt liten mun. Men ibland om det går för fort kommer den upp igen, och då kan man äta den en gång till!
























Hur äter man små ben, låt säg exempelvis grisaknorr? Jo, man måste kasta runt med den en stund innan man försäkrar sig om att den inte lever. Man vill ju inte sätta tänderna i en livs levande grissvans, eller hur? Det vore ju urmärkligt.

Större ben då? Eller stora köttstycken, för den sakens skull. Hundar har ju utvecklats till att inte kunna tugga igenom stora sega köttstycken (det vet jag, det läste jag på internet!) hence de ska knapra torrfoderbitar som är så hemskt mycket bättre för tänderna. Brownie har minsann också läst den artikeln, (han kan rätt mycket den där hunden, så jag skulle inte höja mitt ögonbryn så hemskt högt om det kom fram att han tar lektioner i läsning också) han har läst den, och han instämmer definitivt. Alltså, om man har lust och tid kan man ju prova, men när man med sina sötaste ögon bett människan att klippa klumpen i mindre bitar men denne vägrar, ja då får man ta till andra medel. Först kan man prova lite till bara. Men om biten är allt för stor så finns det inget annat alternativ än att spara den till bättre tider, till sådana där tillfällen när man får alldeles för lite mat för att den där på två ben fått någon knäpp i hjärnan när hon planerat mat och har tagit upp alldeles fel. Får man maten inomhus kan det bli lite svårare att gräva ner, men allra oftast funkar barfduken helt okej som substitut. Observera att hela biten måste vara täckt, eller hela skålen om biten är kvar där. Viktigt. Minsann.

Ibland får man hela kostcirkeln i en måltid. Ja, den där gyllene barf-regeln (eller prey model raw som jag fick lära mig när jag började prata råfoder med folk från andra länder) 80/10/5/5 med massor av kött och lite ben och lever och njure, helaste köret på en och samma gång. Det finns en väldigt specifik ordning att äta på, alltid, när man får helaste köret på en och samma gång. På ett ungefär går det till så här: Lever! Njure! ALL OF THEM INÄLVOR. Jag läste (också på internet) att många hundar skyr inälvor och hundägarna hopplöst kommer med den ena efter den andra av kreativa lösningar för att få i sina hundar den snuskiga levern. Men inte Brun, nä. Lever är bäst av allt och det ska man äta först av allt. Lite sådär som att äta efterrätten först eller som att äta oumphen först och sega i sig potatisen och gurkskivorna bara för att det ska va'. Men alltså ordningen inälvor-ben-köttklump-(tvinga människan att klippa i mindre bitar)-köttbitar. Minsann. Viktigt.

Jag tänkte skriva en episod om torrfoder men kom på att jag gjort det >>HÄR<<. Turligt nog är det väldigt sällan det ligger bruna små vitaminpiller i skålen. Tur det. Som tur är.

Inälvor är som redan skrivet helfestligt, det gillar vi. Men något som inte är fullt så lika fantastiskt, ja, det har vi hittat något också. Äggskalspulver. Det är inte kul. Oftast gömt i lite köttfärs eller liknande, och det är inte det jättegodaste men köttfärs är gott så allrast så oftast går det ner i alla fall. Detta kommer längst ner i ordningen på Brownies lista för två stycken sedan, för att förtydliga.

Ibland så får man lite hipp som happ och hur som helst ett såntdäringa jätteben. Sånt där som man gnager och gnager men aldrig kommer igenom. Lite som den där gåtan med klockan, ungefär så. I alla fall, köttet ska av och benet ska vara kvar. Men även här finns det en finurlig metod. Rumpa-i-vädret-metoden, förstås. Den gå ut på det sättet att när man rycker loss köttet från benet så måste man ta i enda från benen och rumpan, så pass mycket att rumpan ibland hamnar i luften.

En annan metod är att bli ett med benet, och komma ner på dess nivå.
























Så, här var några tips hur man kan tänka när man äter mat. Vi kan avsluta detta med några visa ord från Misha Collins.
(gif) "If it feels too easy, you're doing it wrong." - Misha

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar