torsdag 3 november 2016

En joggingrunda



Så vi tog en joggingtur, Brownie och jag. Sånt kan man ju göra ibland, lite variation mot de vanliga skogslunkerierna och de supermegatråkliga koppelpromenaderna (koppelpromenader är de hemskaste som finns, faktiskt så). Så ja, jogging it was. En ganska så händelserik tur på knappa 3 kilometer. För nu är det så att jag bara har sprungit med Herrn ca 5 gånger under hans åttaåriga livstid, samtidigt då jag själv (i perioder) springer 3-4 gånger i veckan. I alla fall, efter uppvärmning såg det i början ut ungefär såhär:

Bildresultat för supernatural bad day at black rock gif

Viiiilket jag antar kan sättas som facit för att trots mycket fysträning, så är uthålligheten inte den bästa. Så kan det gå.. Men ganska så snabbt kom han in i det, snigelfart och många pauser där vi gick. När i väl kom till spåret blev det intervaller. Korta sådana, trots att hunnen tyckte att det var alldeles ypperligt utmärkt att springa 150 meter, "gå" (nosa/zickzacka/pissepausa som en dåre) 150 meter.

Meeen det gick bättre sen. Framåt slutet och uppå källarbacken helvetesbacken såg en liten Brun fjanthund ut allramest som han den där ridiculously photogenic guy. Jag hade mjölksyra. Hund hade energi så det sprutade ur ben'a på'nom. "Skoja bah, en gång till?" sa hans uttryck när vi kommit upp till Stora Stenen (där han alltid springer femtioåtta meter i förväg för att hoppa upp på och få på sig koppel när vi går i skogen). "En gång till??? Typ snälla helst nu till en gång nu" sa en glad busviftande svans. "Allrehelst inte så mycket så" sa jag stött tillbaka, halvt igenom besviken på att Herrn sprang halvdannt i spåret. Var det uppvärmning? Vi hade ju uppvärmning (Eller tolkade han det som uppvärmning inför uppvärmning? Pre-uppvärming of sorts?)

Glad och energiutsprutande som han var efter joggingturen uppvärmningen lekte vi lite nedvarvningslekar och annat kul i skogsbrynet. Innan vi begav oss hem, jag tröttare och Brun piggare än när vi gick hemifrån. Ganska så tydligt så får jag nog tvinga mig själv att inse att dethära med jogging inte är någonting för Brownie, han struttar allrahelst runt i skogen så som han är.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar