torsdag 1 december 2016

Låt oss tala om bordsskick

Älskar hur det på bloggbannern står fina ord som "hundsport, klickertrick, dog parkour" när i själva verket  40% av inläggen de senaste tre månaderna har handlat om hundmat. Borde göra en slight förändring där. När jag orkar.

I alla fall, fun fact om mig: jag hatar när folk smaskar. Ilar i hela kroppen, förskräckligt. Smaskade är hemskt och den som inte håller med har fel.

Vet ni vem som smaskar värst av alla? Jo, den här Herrn:


























Och man kan ju tro att han måste bete sig rätt så ganska nobelt och gentlemannigt för att förtjäna det smeknamnet, fast allra mest är det mer av en oxymoron. Tvärtom-språket, sådär käckt. Själv går han all-in för onomatopoetikon, han där. Om nom-poetiska ord, mer exakt.Det är den enda form av poetik han förstår, han är inte så djup den där.

Så jag frågade lite sådär försiktigt och alldeles genomartigt om han kunde tänka sig med lite hyfs och tugga med stängd mun för att inte störa resten av grannskapet som allrahelst inte vill höra honom slafsa i sig kycklinghjärtan och gnaga ben alla möjliga märkliga kroppsdelar av alla möjliga märkliga djurslag.

"Mschwaaa?" sade han, om man du kan säga att han sa något utan att använda ord.
"'Oomenasså typ försök att inte låta så hemskt jättemycket" sa jag med ett halvdant leende. "Du är en varg. Vargar är nobla. Det du gör är inte det noblaste"
"Vaaj?" Svarade han på överdriven småländska, eller så var hans mun för full av mat för att han skulle prata ordentligt.



























Helt ärligt så är det rätt så väldigt ofta svårt att tänka sig tanke att den där bruna smaskande Herrn härstammar från vargen. När då, liksom? Så jag försökte sätta mig ner med honom och googla "räv med byte". För vi får kommentarer så gott som dagligen, att han ser ut precis som en räv. Den bruna själv verkade dock inte hålla med så jättemycket om det, för han smaskade på. Nästan så att jag äntligen har hittat en fördel med torrfoder (det är svårt!), torrfoder låter nämligen inte alls när han äter, då han sväljer de stora kulerna alldeles hela. Inget ljud alls, smidigt och fint sådär.

Men torrfoder är snusk så helt enkelt för jag väl lära mig att leva med att hunden smaskar värre än något annat. Det är bara att inse. Så om ni har planerat middagsbjudning någon gång, bjud inte in Brun, för han kan inte äta fint.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar