tisdag 6 december 2016

Nackdelar med BARF


Även ifast råfoder är det bästa fodret man kan peta in i sin hunds mun (enligt Brun åtminstone, och jag håller nog med honom lite grann där) så finns det där några nackdelar. Vissa är mer diskuterade än andra,  till exempel det här med att det blir klurigare när man åker iväg utan frys, att rå våm inte bör användas som doftsprej då det inte får huset att lukta roser, hunden förvandlas till en blodtörstig varg och äter upp dig när du sover på grund av att han får smak av blod och rått kött, och sådant där. Men det finns några saker som hemlighetshålls och som inte alls många pratar om. Så då tar jag på mig rollen att göra det istället.

Ben. De är överallt. Och du menar jag inte Brownies ben (de är förvisso också allramest överallt, han vill vara närmast helst hela tiden, lika mycket personal space som Castiel). Men inte alls är det hundens egna ben jag pratar om, de gnager han inte på, utan jag pratar om de ben som han faktiskt gnager på. För att ha en så liten mun kan han gnaga alldeles utomordentligt bra. Så bra att jag skulle kunna de honom vilka ben som helst. Men just på grund av att han har en så väldigt liten mun kan han inte tugga i sig alla ben som större hundar kan, så de lämnar han på filten. Och så problemet: har ni någon gång råkat trampa på en legobit, så vet ni att det... inte är en allt för angenäm upplevelse. Har ni dock en hund som är så fantastiskt bra på att tugga ben och lämna bitar han är osäker på att äta så att de är kvar på barf-filten på golvet för att man missat att ta upp och råkat kliva på en sådan så vet ni att.. det verkligen inte är en allt för angenäm upplevelse. To put it that way. Jag har tappat räkningen på gånger jag trott att jag fått hål i foten av benbitar. Det är ju inte fullt lika oangenämt att stiga på en torrfoderkula. Inte alls så.

Pälsen. Alla prisar BARF och råfoder för att de får sååå glansig och vacker päls. Ehm mjo, det folk däremot inte tänker på är att jag väldigt ofta har min kamera runt halsen för att fota denna glansiga pryl, och jag har så länge jag kan minnas varit allergisk mot överexponeringar. Det kliar i hela kroppen och jag får andnöd. Överexponera. Inte. Fotografier. Men om man har en hund med så väldigt glansig päls, blir de glansiga områdena väldigt ljusa. Vilket förstås försvårar det hela en hel del. Så mina bilder på Herrn har kommit att bliva konstigt och fult överexponerade på vissa delar av kroppen. Inte alls kul för mig som fotograf. Så glansig och problematisk päls får inte hunden av torrfoder!



Pälsen. Igen. Den där pälsen blir ganska mjuk när man ger hunden rått kött, fett och snuskiga äggulor (jag har alltid tyckt att ägg som mat är läskigt och obehagligt). Och jag är en sådan person som tycker att mjuk päls är ganska trevlig att gosa med, och när pälsen är sådär väldigt barf-mjuk måste jag gosa mest hela tiden. Vilket leder till många spontana mysstunder, som egentligen är allt för långa. Det går liksom inte sluta mysa med hans fantastiskt mysiga päls. Detta blir förstås lite problematiskt, då jag faktiskt har andra saker att göra än att gnugga in mitt huvud i hundens nackfluff och massera hans mjuka öron. Dessutom är det en hel del som frågar om han inte är 8 månader istället för 8 år,, vilket han mest höjer sitt förnäma medelåldershuvud och fnyser åt.

Smaskande, som fick ett helt eget inlägg här.

Appearence. Vad är ens det svenska ordet, uppseende? Kanske så. För inte bara är pälsen glansigare och mjukare, utan den är även MER. Vad det verkar som i alla fall. Detta resulterar i att Herrn väldigt ofta får lite fler hakor än vad som är vanligt för en hund att ha. Och alla kroppsfigurer är fina, varje individ är unik, men han ser ganska så mycket tjockare ut när han går runt med dubbelhaker i sitt schipperkekragefluff. Dessutom svansfluffet. Den är så fluffig och lång att jag förmodligen själv skulle tro, om det inte var min hund, att någon hade smetat i hårspray (eller Karlssons klister) för att få svansen att se ut som en och annan Jedward. Och bollformad som den är så är det väl inte så väldigt konstigt att jag ofta får frågan om det inte är en kanin jag har i kopplet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar