tisdag 9 januari 2018

En hel hope bilder på alldeles för långa Knottben

Ibland är jag bra på att vräka ut mig en väldigt massa ord Idag är inte en sådan dag. Men så andra dagar är jag bra på att vräka ut mig en väldigt massa bilder. Idag är en sådan dag.
Det bästa med att ha två hundar är att fota när de leker och det ser ut som att de har rabies och ska tugga ihjäl varandra.




Jag introducerade Knottvalpen till 2x2-slalom igår. Idag var han dock mer intresserad av one-on-one med Brun.


Om man kollar på avstånd och kisar lite med ena ögat är denna bilden jäääteskarp och bra. Lovar!

Bara jag, eller står Knott och är avundsjuk på Bruns svansfluff. Knotts eget är inte s imponerande liksom. 

En Knottprofil i svartvitt. Han fluffig. 

Kollision.

Ett Brunt fågelporträtt.

Ett Knottaktigt fågelporträtt.
Sen gick vi till skogen. Knottungen ser så klumpig ut, orkar inte.


Han har inte bara väldigt länga ben. Han är ganska mycket hals också.







Knotts miner in action är det bästa i mitt liv just nu.



Från någonstans hade jag fått för mig att äldre herrar ska vara nobla och respektingivande. Hahaha. Hah.

Trassel.

Brun kunde faktiskt vara seriös för ett porträtt. Hur seriös man nu kan vara med halva tungan utanför munnen.

.. Och två sekunder senare. Han ville ha en kram.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar