onsdag 7 februari 2018

Allt är mat förutom det som inte är mat

 

Att råfodra en valp från allraste förstaste början är både superspännande och ofantligt läskigt. Tänk om man gör fel? Tänk om valpen får näringsbrist? Tänk om valpen inte växer? Tänk om valpen växer så fort att han inte hinner med? Tänk om valpen får smak för kött och blod och börjar tugga på ens arm så fort han blir hungrig?

Knottbarnet fick vänja sig vid torrfoder när han bodde hos uppfödaren. Det var jättegott och verkligen mat, sa han. Vi fick också med oss en stor påse hem. Målet var ju att han skulle barfas (eller pmr-as) så fort som möjligt, men tänkte börja långsamt liksom bara för att vara säker, så vi blandade torrfodret med köttiga ben och köttbitar. Meen sen på måndagen (vi hämtade honom på en lördag) sa jag lite för högt för mig själv att "screw it" och gick och köpte honom en bautalåda med MUSH. Och jag är lite sådär halvt småledsen för att jag inte filmade första gången han fick ett mål Mush. Som om den fortfarande vore vid liv var han först tvungen att attackera innan han var säker på att den verkligen var död. Det gör han förvisso med de flesta nya saker för att se om det är ätbart. Han var hur skeptiskt som helst (som man nu kan vara när man är ett åttaveckors prickirandigt Knottbarn), men ganska fort fattade han att det faktisktfaktiskt gick att äta den där konstiga färsen, trots att det var stor skillnad från torrfodret. Torrfodret fortsatte jag att ge som träningsgodis tills det tog slut. Vilket var ganska fort eftersom han väldigt ofta är väldigt duktig på att göra saker som man får godis för.



Fortsättningsvis delade vi upp det ungefär såsom så att han fick två mål Mush och ett mål vad-som-nu-jag-kunde-sno-från-Bruns-mat-utan-att-han-märker-att-jag-substituerar-med-en-klick-mush, vilket på sin höjd kunde vara i princip vad som helst. Det är supersmidigt att basera hans mat på Mushs färdiga valpmixar (nej jag är inte sponsrad, men om Mush läser det här så får ni hemskt så gärna sponsra så kan jag ordbajsa ännu fler fina ord om era produkter. Jag är rätt bra på att ordbajsa och så) men så är det alltid lika kul att se hur han tycker om nya köttslag, nya slags ben, våm, brosk, ägg, och till och med en och annan grönsak som han får smaka på. Sedan Knott började bli introducerad till rått blev hans nya life mission att smaka på allt i hela världen för att se vad som är mat och inte. För mat är helfestligt, och ju mer mat desto bättre. Och det finns rätt mycket i världen som är mat, så då kan man alltid prova sig fram om nya saker är mat också. Ju mer desto bättre och sådär. A+ Knottlogik och sådär.

I sin undersökning har han delat in saker i tre kategorier, ätbart, tuggbart-men-inte-ätbart, och definitivt-osmakligaktigt-oätbart. i den första kategorin räknas förstås alla animalier, dvs kött/djurdelar och råa ägg. Men notering: ägg är endast att förtära om man blir serverad en rå äggula och krossat äggskal. Hela ägg hamnar i sista kategorin. Men de är istället roliga bollar man kan springa efter och tasspeta på och sen springa efter lite till. I första kategorin ingår även pommes (se till att de är riktigt döda först), äpplen, morötter, havreghurt och allt som finns kvar på våra tallrikar som han jättemycketgärna vill äta (det måste ju vara mat eftersom vi äter det, ju. Väl?) men som han verkligen inte någonsin får äta. I andra kategorin ingår leksaker, frysta stora ben, alla skor han kan hitta, samt Bertil. På redigt, han älskar att hugga tag i Bertil så fort han för möjlighet, hoppar upp i soffan och ligger där och småtuggar. I tredje kategorin då, ingår som redan skrivet hela ägg, men dessutom är upptinad rå njure verkligen inte mat. Inte alls mat, faktiskt. Det spelar ingen roll hur mycket jag pekar på hans matschema och förklarar att det verkligen är mat, för han köper det minsann inte. Men helt annat är det när han får fryst njure, det går an allra oftast. Spenat är inte heller mat även om det rimmar, det är fake news, trots än att han faktiskt gillar de allra flesta sorters grönsaker jag lägger i hans skål. På den fronten är han betydligt okräsnare än Brun, som är en självutnämnd världsmästare i peta-ut-uschliga-grönsaker-ur-matskålen. Det är en riktigt sport, googla. (eller gör inte det, för Brun verkar ha hittat på den själv, men säg ingenting till honom för då blir han ledsen).

Nu för ett par dagar sedan tog Mushen slut, så jag bestämde mig för att ge mig dän på att fixa ett matschema för att börja helbarfa Colt. Jag har ju liksom bara helbarfat den Bruna i ungefär sådär 3-4 år så jag är ingen nybörjare. Bestämt satte jag mig och började fila på ett matschema. Ett som jag har testat i en vecka nu. Och vet ni? Det går hur bra som helst. Det är lika spännande varje gång när man är ute och går för att se hur bajset ser ut, men varje gång har det också varit bra. Tror det var himla smidigt att vänja in honom på rått med färdiga mixer, och sedan nu gå successivt till eget.

Förresten, om någon har ett, eller vet något instagramkonto eller blogg som fokuserar en del på råfodring av valp, så är jag jätteväldigtintresserad av att följa :D

Det är en skam hur få bilder jag har på Knottet när han äter, så här är istället en gänglig
knottunge med alldeles för långa ben på sin femmånadersdag för två veckor sedan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar