torsdag 22 mars 2018

Omdirigerat fokus vid utfall



Jag är med i en hel drös av hundforum, både på Facebook och utanför. Eller tja, på facebook och på iFokus, finns det ens några andra aktiva hundforum? Vovve är ju stendött sedan länge tillbaka.

I alla fall. På dessa forum är det ett problem som superduperjättevanligt. Jag ser många inlägg om det varjevarje dag. Unghundar som gör utfall. Som skäller hövve av sig. Som man hatar att gå ut med på grund av att man vet hur jobbigt det kommer bli.

Jag hade precis en sådan. För de som inte är bekanta med rasen, så kan jag helt genomärligt avslöja att bergers SKÄLLER. Med versaler. De SKÄLLER massor. Så mycket att en drös välkända bergerägare har skrivit artiklar om det, till exempel HÄR och litegranna omnämns det HÄR. Så det var inte direkt oväntat att när Knott kom upp i 5-6-månadersåldern, började han på han med. Han SKÄLLER på alla människor och alla hundar och ibland på märkliga skyltar eller pulkor. Detta samtidigt som han draaarrr.. I några veckor provade jag med samma metod som jag gjorde med Brownie, det vill säga proppa hans mun full med så mycket godis att han inte kan skälla (inte riktigt så kanske, men ni vet hur skvallerträning fungerar tror jag). Och medan denna metoden fick bort Bruns utfall på promenader, så kunde Knott inte bry sig mindre om mitt fåniga godis. Skälla är mycket roligare.

Bergers är smarta, och för att trivas med en berger så måste man vara smart. Eller åtminstone väldigt påhittig och kreativ själv.

Redan från att Knottet kom hem när han bara var en åttaveckors prickirandig fluffboll, har vi tränat på det viktigaste som finns. Det första och väldigt grundläggande inför så gott som all framtida träning. Nämligen lekträning. Dragkampsdriv. Och det har gett väldigt bra resultat, valpen är TOKIG i sina kampskinn. Det är det bästa som finns. 

Och medan jag inte är en motståndare av ordet "nej" (så länge det används som ett kommando för uppmärksamhet, själv använder jag "kom" eller hans namn för att påkalla uppmärksamhet istället) så tror jag inte på att förbjuda. Jag vet med mig att det inte finns en rimlig möjlighet att Knott ska sluta skälla för att jag skriker eller drar (eller lockar med godis), utan det behövs ett substituerande beteende. Åtminstone i början, för att han ska förstå idén, senare går det att börja ställa krav när hunden redan har förväntan på vad som händer när den ser en människa eller hund eller vad den nu skäller på.


Så vad gör vi? Vi har kul. Vi har så galet tokkul som det bara går. Och galet tokkul, per Knotts definition, är när jag trollar fram ett av hans kampskinn och flyger baklänges för att inbjuda honom till att leka med den. Helt mitt sådära på promenaden. Knottet, som jag nedan nämnt, älskar sina kampskinn mest av allt i världen, blir helt till sig och resten av världen försvinner. Det är jag, han och leken. Ingenting annat existerar i världen. Vill det gå förbi en människa eller barn (barn är hemska enligt Knott) eller slå på stort med en stor barnfamilj eller till och med en förskoleklass på utflykt, så utropar Knott "WHO CARES?" och fortsätter sedan kampa av hjärtats lust.

Första gången jag provade, vilket var förra veckan, började jag nästan få tårar av glädje över att veta att jag hittat början till att få kontroll över hans skällande. Ett beteende jag kan byta ut mot skällandet, eller kan bryta med om jag ser att han tenderar att skälla. Och med risk för att låta som någon plastig reklamröst från en Tvinsreklam, kan jag helt sant säga: vi såg tydliga resultat efter första gången vi provade. Score!

Egentligen tänker jag denna träningen mer som att träna på att bibehålla fokus vid störningar än vad jag tänker på att få honom att sluta skälla. Men det är en Win-Win situation, helt klart.

Något vi har lekt de senaste dagarna är att han även har fått bära leksaken i munnen i korta sträckor under promenaden. Det är så himla kul att se hur fokuserad han är på sin uppgift, och folks miner när de ser honom trippa så stolt med leksaken i munnen. Jag kan bara tänka att det inte kommer bli något problem med bärande av föremål-momentet när vi debuterar i rallylydnad till sommaren/hösten!

Utöver de spontana powerlekarna så kör vi en del annat kul på koppelpromenaderna. Enkel dog parkour har blivit en favorit hos Knott. Han ska numera upp på varenda snöhög han ser. Där kan han sedan stå och spana på personer som går förbi, nyfiket men utan att skälla (börjar han skälla dyker leksaken upp, och då finns det inga fler människor i världen än jag). Han tycker också att det är himla tokroligt att på-a träd, dvs ta upp framtassarna på dem och stå och posera som en och annan fotomodell.

Vårt största mål med promenaderna är alltså att det ska vara superroligt varje gång, istället för vanliga, masiga promenader där man bara går rakt fram. Det ska hända spontana saker, och han vet att om han spontant söker kontakt med mig blir det också tokroligt.

Nu blev detta ett mycket längre inlägg än vad jag hade tänkt, men jag hoppas att kanske någon blir inspirerad med att prova med sina unghundar.

Random utfyllnadsbild från tidigare i veckan för att han är gullig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar